Felsökning av sprickor i betongplatta: orsaker och åtgärder

Spåra och reparera sprickor i betongplattan

Sprickor i en betongplatta är vanliga, men inte alltid ofarliga. Den här guiden hjälper dig att snabbt förstå varför sprickor uppstår och hur du väljer rätt åtgärd. Du får praktiska steg, materialval och kontroller som minskar risken för följdskador.

Varför spricker betong – och när är det allvarligt?

Betong krymper när den torkar och rör sig med temperatur och fukt. Därför syns ofta hårfina krympsprickor som inte påverkar bärigheten. Allvarligare är sprickor som förändras över tid, släpper in vatten eller indikerar sättningar i undergrunden. Bedömningen utgår från läge, bredd, djup och om sprickan rör sig.

Sök fackhjälp om sprickan är bredare än ca 3 mm, om ena sidan står högre än den andra, om den går genom bärande partier eller om vatten tränger upp. En byggnadskonstruktör bör alltid bedöma misstänkta sättningar och bärande skador.

Snabb felsökning: identifiera spricktypen

Börja med att kartlägga sprickor systematiskt. Använd ett sprickmätkort eller bladmått för bredd, och dokumentera med foto och datum. En tejp över sprickan med streck på var sida fungerar som enkel “sprickindikator” (tell-tale) för att se om den rör sig.

Kontrollera bredd och mönster: hårfina, nätformiga (kartbildning), raka genomgående eller diagonala.
Notera läget: vid hörn och genom rörgenomföringar är sprickor vanliga. Mitt i plattan kan tyda på rörelse eller sättning.
Känn efter nivåskillnad med en rak bräda eller rätskiva; bomljud vid lätt hammarslag tyder på delaminering.
Kontrollera fukt: mörka kanter, saltutfällning (vita kristaller) och lukt tyder på vatteninträngning.

Vanliga typer: krympsprickor (ytliga, ofta hårfina), rörelsesprickor (öppnar/stänger sig över året), sättningssprickor (ojämn nivå), samt sprickor från frost/tjäle eller korroderad armering.

Vanliga orsaker i svenska byggnader

Sprickor beror ofta på en kombination av markförhållanden, utförande och användning. Förstå orsaken innan du lagar, annars kommer sprickan tillbaka.

Undergrund och dränering: dåligt packad fyllning, brist på kapillärbrytande lager, otillräcklig dränering eller tjällyft ger rörelser i plattan.
Utförande: för snabb uttorkning (bristande eftervattning/härdning), för lite eller felplacerad armering, avsaknad av rörelsefogar (expansionsfogar/dilationsfogar) och sena eller inga sågade krympfogar.
Klimat: frost, stora fuktsvängningar, avisningssalt och stående vatten försvagar ytan och driver sprickor.
Installationer och laster: rörgenomföringar, punktlaster från tunga maskiner eller pallställ, samt snabb uppvärmning med golvvärme ger lokala spänningar.

Åtgärdsval: från kosmetik till strukturellt

Matcha åtgärden till spricktyp och orsak. Grundregeln: stoppa rörelsen och fukten först, laga ytan sen.

Hårfina, ytliga krympsprickor: rengör noggrant, fräs/rista upp sprickan till ett V-spår, dammsug, prima och fyll med cementbaserat reparationsbruk eller polymermodifierad massa. Släta och efterbehandla.
Rörelsesprickor: såga upp till en definierad fog, montera foglist (backer rod) och fyll med elastisk fogmassa. Detta skapar en fungerande rörelsefog som tar upp expansion och krympning.
Läckande eller fuktaktiva sprickor: injektera med fukttålig massa (vanligt är polyuretan för vattenstopp) och åtgärda orsaken utanför, t.ex. förbättrad dränering och kapillärbrytande lager.
Strukturella sprickor i bärande betong: epoxiinjektering kan återställa sammanhållning, men kräver bedömning och projektering av konstruktör. Ibland behövs kompletterande armering eller ytförstärkning.
Sättningsrelaterade sprickor: stabilisera undergrunden genom injektering/undergjutning, förbättra dränering och marklutning samt isolera mot tjällyft. Reparera sprickan först efter att rörelsen stoppats.

Säkerhet: vid sågning, fräsning och slipning uppstår kvartsdamm. Använd andningsskydd P3, skyddsglasögon, hörselskydd och dammutsug med klassad byggdammsugare. Stäng av och täta intilliggande utrymmen vid inomhusarbete.

Kvalitetskontroller och uppföljning

En lagning är bara bra om den sitter och om sprickan inte fortsätter växa. Gör enkla kontroller efter åtgärd och följ upp över tid.

Vidhäftning: skraptest på kanter och enkelt tejpdrag visar om lagningen släpper. Ingen kantresning ska märkas.
Planhet: kontrollera med rätskiva, särskilt inför golvläggning. Spackla ut ojämnheter vid behov.
Fukt: låt betongen härda och torka enligt produktanvisning innan beläggning. Kontrollera relativ fukt i plattan om känsliga ytskikt ska läggas.
Rörelse: fortsätt mäta sprickbredd med samma metod och intervall. Dokumentera med foto och datum.

Tecken på fortsatt problem är ökande bredd, nya sprickor i närheten, kvarstående fukt eller återkommande saltutfällning. Då behöver orsaken omprövas.

Förebyggande och drift: håll plattan sprickfri längre

Förebyggande arbete lönar sig. Utomhus: se till att marken lutar från huset, rensa dräneringsbrunnar och komplettera kapillärbrytande lager där vatten blir stående. Vid nygjutning: planera och såga krympfogar i tid, placera armering korrekt och sköt härdningen med eftervattning eller härdmembran.

Tjälskydd: isolera utsatta kanter och gångstråk med markisolering för att minska tjällyft.
Rörelsefogar: håll dem rena och ersätt uttjänt fogmassa. En fungerande fog skyddar mot okontrollerade sprickor.
Ytskydd: impregnera utsatta ytor och undvik aggressiva avisningsmedel. Skrapa snö med plastlist istället för stålkant.
Golv med golvvärme: höj temperaturen stegvis säsongsstart och undvik snabba svängningar.
Laster: fördela punktlaster med lastplattor och undvik att ställa tunga föremål nära svaga kanter.

Sammanfattningsvis: identifiera spricktypen, stoppa fukt och rörelse, välj rätt reparationsmetod och följ upp. Vid misstänkta sättningar eller bärande sprickor, ta in konstruktör och betongentreprenör för en hållbar lösning.